Alanna York hade aldrig förut varit i en storstad när hon satte sin fot i Bridgeport. Hon hade rest mycket med sina föräldrar, men de var mer intresserade utav naturen så de flesta platser hon besökt hade varit stora skogar där de övernattade flera veckor i tält. De senaste åren hade Alanna känt hur hon förändrats, och hon var redo för något nytt.

Alanna hade haft kontakt med en kompis som flyttat till Bridgeport några månader tidigare, och hon hade fixat en lägenhet som Alanna kunde bo i. Lägenheten skulle vara lite sliten, enligt hennes kompis, men det var ingenting som inte gick att fixa till. Alanna tog några djupa andetag och tänkte för sig själv, äntligen får jag starta mitt nya liv.

I korsningen mellan 17:e avenyn och Sterlingallén skulle lägenhetskomplexet Alanna nu bodde i ligga. Hon andades in den tunga luften, som var fylld av avgaser, samtidigt som hon fick syn på sitt nya hem. Hon blev direkt imponerad av den vackra exteriören, och tänkte att det var ett riktigt kap hon hade gjort.

När hon steg ut ur hissen på sin våning blev hon förskräckt. Vad var detta för ställe egentligen? Inte bara luktade det som om någon hade spytt i ett hörn, det såg dessutom förskräckligt ut och det stod en massa gamla lådor och oljefat i andra sidan av rummet. Alanna tog ett djupt andetag och samlade mod för att öppna dörren till sitt hem.

Insidan var till och med värre än hon hade anat. Lägenheten var otroligt liten, möblerna hon hade fått med var slitna och luktade gammal cigarettrök och kylskåpet innehöll möglig mat, som antagligen stått där i flera år. Men det värsta av allt var att lägenheten låg i källaren. Det fanns inte ett fönster där nere, och Alanna kände sig direkt instängd.

Alanna funderade ett kort ögonblick på om hon borde åka hem till sina föräldrar igen och strunta i Bridgeport, men efter närmare eftertanke beslöt hon sig för att inte ge upp. Hon hade ju tagit sig så långt, att ge upp nu var inte ett alternativ.

Alanna tog sina sista pengar och åkte och köpte lite färg så hon kunde fräscha upp lägenheten. Hon slängde ut alla gamla möbler och rev ner väggarna som gjorde att lägenheten kändes instängd. Hon tyckte att det var rätt skönt att få ta en slägga och bara slå på väggarna tills de gick sönder, det fick henne att känna sig mindre lurad och irriterad.

När renoveringen var klar bestämde sig Alanna för att ta en titt i staden. Hon visste inte riktigt vart hon skulle gå, men tänkte att hon kunde fråga någon på vägen. Promenaden slutade med att Alanna hamnade i en park bredvid hamnen där det fanns en fontän som hon gick och satte sig vid. På marken låg en bok som hette ”Nyckeln till framgång”. Alanna blev nyfiken och plockade upp den för att läsa lite.

Ganska snart dök en kille upp som irriterat knackade henne på axeln.

”Ursäkta, men vad tror du att du gör? Sitter du just nu och läser manuset till min kommande film?”

Alanna skakade chockat på huvudet.

”Förlåt, den låg här på marken och jag bläddrade bara lite.”

Mannen kollade surt på henne, men började sedan att le.

”Förlåt, jag har letat hela dagen efter den. Jag heter Kai.”

Alanna andades långsamt ut. Hon hade blivit riktigt rädd där ett tag och hon funderade allvarligt på att fly när mannen började skrika på henne.

”Jag heter Alanna. Jag har precis flyttat hit, så jag vet inte riktigt vart jag är.” Alanna drog på läpparna lite försiktigt. Kai verkade förstå att hon flörtade, för han drog sig undan lite.

”Jag har inte riktigt tid att visa dig runt just nu. Men du kanske kan komma till Jockes Bar ikväll? Jag kommer att vara där.”

Alanna nickade nöjt, och Kai vände på klacken och gick därifrån.

Jockes Bar var inte alls som Alanna hade föreställt sig. Istället för den glammiga kändisfesten hon klätt upp sig till, låg en sylta framför henne som troligtvis hade sett bättre dagar. När Alanna kom in på baren insåg hon dessutom att Kai inte var där. Hon började att bli riktigt trött nu, dels på staden men också på folket som inte var lika välkomnande som hon hade förväntat sig.

Alanna bestämde sig för att spela lite Fooseball för att skingra tankarna. Det var för mycket just nu, om hon hade gjort rätt val, vad hon skulle jobba med och hur hon skulle betala nästa hyra.

Rätt som det var såg hon hur Kai kom in på baren. Hennes ansikte sprack upp i ett sött leende. Han hade inte dissat henne ändå, utan nu stod han faktiskt här. Kai gick fram till henne och frågade om han fick vara med och spela Fooseball.

”Förlåt att jag inte kunde komma tidigare. Du vet hur det är med jobbet och allt.” sa Kai utan att egentligen verka ledsen. Alanna sörjde dock inte över det, han var här och dessutom hade hon hört lite folk viska när han kom in, så antagligen var han känd på något sett. Hon hade aldrig förr träffat en kändis, så det pirrade självklart lite extra i magen på henne.

”Det är lugnt. Jag har ändå inte varit här särskilt länge.” ljög Alanna snabbt. Hon ville inte att han skulle tro att hon hade varit där i flera timmar och väntat på honom, vilket var sanningen. Hon kunde ju verka desperat och det var inget hon strävade efter.

Kvällen förflöt snabbt och Alanna glömde bort både vart hon befann sig och vad klockan var. Hon blev snabbt festens mittpunkt och hon dansade så allt hon hade oroat sig för bara försvann ut i tomma intet. Alla de glimmande lamporna lös rakt på henne, och hon älskade det. För en stund kände hon sig precis som en kändis, som alla tjejer ville vara och alla killar ha. Ibland vände hon sig om, och såg hur Kais blick var fäst på henne.

Nu har jag äntligen fört över alla (viktiga) inlägg från den gamla bloggen. Vilket betyder att jag kommer att börja blogga som vanligt, med nytt material. Har en del roliga saker planerade för 2015 som jag hoppas att ni kommer att tycka om. Vad säger ni, ska jag avslöja lite kanske?

* Fler avsnitt av The Bite

* Fler inlägg om Aaricia och hennes familj

* En ny följetong om Alanna i Bridgeport är på gång

* Fler tävlingar

* Önskesimmar (om ni önskar några det vill säga, haha!)

Vill ni se något speciellt under 2015? Kommentera gärna!