York - 1.1 - En nystart
Alanna York hade aldrig förut varit i en
storstad när hon satte sin fot i Bridgeport. Hon hade rest mycket
med sina föräldrar, men de var mer intresserade utav naturen så de
flesta platser hon besökt hade varit stora skogar där de
övernattade flera veckor i tält. De senaste åren hade Alanna känt
hur hon förändrats, och hon var redo för något nytt.
Alanna hade haft kontakt med en kompis
som flyttat till Bridgeport några månader tidigare, och hon hade
fixat en lägenhet som Alanna kunde bo i. Lägenheten skulle vara
lite sliten, enligt hennes kompis, men det var ingenting som inte
gick att fixa till. Alanna tog några djupa andetag och tänkte för
sig själv, äntligen får jag starta mitt nya liv.
I korsningen mellan
17:e avenyn och Sterlingallén skulle lägenhetskomplexet Alanna nu
bodde i ligga. Hon andades in den tunga luften, som var fylld av
avgaser, samtidigt som hon fick syn på sitt nya hem. Hon blev direkt
imponerad av den vackra exteriören, och tänkte att det var ett
riktigt kap hon hade gjort.
När hon steg ut ur
hissen på sin våning blev hon förskräckt. Vad var detta för
ställe egentligen? Inte bara luktade det som om någon hade spytt i
ett hörn, det såg dessutom förskräckligt ut och det stod en massa
gamla lådor och oljefat i andra sidan av rummet. Alanna tog ett
djupt andetag och samlade mod för att öppna dörren till sitt hem.
Insidan var till
och med värre än hon hade anat. Lägenheten var otroligt liten,
möblerna hon hade fått med var slitna och luktade gammal
cigarettrök och kylskåpet innehöll möglig mat, som antagligen
stått där i flera år. Men det värsta av allt var att lägenheten
låg i källaren. Det fanns inte ett fönster där nere, och Alanna
kände sig direkt instängd.
Alanna funderade
ett kort ögonblick på om hon borde åka hem till sina föräldrar
igen och strunta i Bridgeport, men efter närmare eftertanke beslöt
hon sig för att inte ge upp. Hon hade ju tagit sig så långt, att
ge upp nu var inte ett alternativ.
Alanna tog sina
sista pengar och åkte och köpte lite färg så hon kunde fräscha
upp lägenheten. Hon slängde ut alla gamla möbler och rev ner
väggarna som gjorde att lägenheten kändes instängd. Hon tyckte
att det var rätt skönt att få ta en slägga och bara slå på
väggarna tills de gick sönder, det fick henne att känna sig mindre
lurad och irriterad.
När renoveringen
var klar bestämde sig Alanna för att ta en titt i staden. Hon
visste inte riktigt vart hon skulle gå, men tänkte att hon kunde
fråga någon på vägen. Promenaden slutade med att Alanna hamnade i
en park bredvid hamnen där det fanns en fontän som hon gick och
satte sig vid. På marken låg en bok som hette ”Nyckeln till
framgång”. Alanna blev nyfiken och plockade upp den för att läsa
lite.
Ganska snart dök
en kille upp som irriterat knackade henne på axeln.
”Ursäkta, men
vad tror du att du gör? Sitter du just nu och läser manuset till
min kommande film?”
Alanna skakade
chockat på huvudet.
”Förlåt, den
låg här på marken och jag bläddrade bara lite.”
Mannen kollade surt
på henne, men började sedan att le.
”Förlåt, jag
har letat hela dagen efter den. Jag heter Kai.”
Alanna andades
långsamt ut. Hon hade blivit riktigt rädd där ett tag och hon
funderade allvarligt på att fly när mannen började skrika på
henne.
”Jag heter
Alanna. Jag har precis flyttat hit, så jag vet inte riktigt vart jag
är.” Alanna drog på läpparna lite försiktigt. Kai verkade
förstå att hon flörtade, för han drog sig undan lite.
”Jag har inte
riktigt tid att visa dig runt just nu. Men du kanske kan komma till
Jockes Bar ikväll? Jag kommer att vara där.”
Alanna nickade
nöjt, och Kai vände på klacken och gick därifrån.
Jockes Bar var inte
alls som Alanna hade föreställt sig. Istället för den glammiga
kändisfesten hon klätt upp sig till, låg en sylta framför henne
som troligtvis hade sett bättre dagar. När Alanna kom in på baren
insåg hon dessutom att Kai inte var där. Hon började att bli
riktigt trött nu, dels på staden men också på folket som inte var lika välkomnande som hon hade förväntat sig.
Alanna bestämde
sig för att spela lite Fooseball för att skingra tankarna. Det var
för mycket just nu, om hon hade gjort rätt val, vad hon skulle
jobba med och hur hon skulle betala nästa hyra.
Rätt som det var
såg hon hur Kai kom in på baren. Hennes ansikte sprack upp i ett
sött leende. Han hade inte dissat henne ändå, utan nu stod han
faktiskt här. Kai gick fram till henne och frågade om han fick vara
med och spela Fooseball.
”Förlåt att jag
inte kunde komma tidigare. Du vet hur det är med jobbet och allt.”
sa Kai utan att egentligen verka ledsen. Alanna sörjde dock inte
över det, han var här och dessutom hade hon hört lite folk viska
när han kom in, så antagligen var han känd på något sett. Hon
hade aldrig förr träffat en kändis, så det pirrade självklart
lite extra i magen på henne.
”Det är lugnt.
Jag har ändå inte varit här särskilt länge.” ljög Alanna
snabbt. Hon ville inte att han skulle tro att hon hade varit där i
flera timmar och väntat på honom, vilket var sanningen. Hon kunde
ju verka desperat och det var inget hon strävade efter.
Kvällen förflöt
snabbt och Alanna glömde bort både vart hon befann sig och vad
klockan var. Hon blev snabbt festens mittpunkt och hon dansade så
allt hon hade oroat sig för bara försvann ut i tomma intet. Alla de glimmande lamporna lös rakt på henne, och hon älskade det. För en stund kände hon sig precis som en kändis, som alla tjejer ville vara och alla killar ha. Ibland vände hon sig om, och såg hur Kais blick var fäst på henne.
0 comments :